sallypard

Jag tror ingen vet, ingen förstår. Det gör ont i magen, på riktigt. Jag vet inte om jag ska vara glad elr ledsen. Jag intalar mig att jag ska vara glad, men när timmarna i ensamheten går, så slutar det ändå med att jag är ledsen. Varför? Varför kan jag inte bara släppa det? Chocken kom och våra ögon möttes, det var som att bli skjuten i hjärtat. Bara det att hjärtat slutade inte slå, det gick in i något försvar och slog i dubbel hastighet. Jag... Jag vet inte. Det är därför jag alltid stänger ute känslorna annars. Jag sa ju det, man blir en sucker. Inget vågat inget vunnit. Men varför våga om man ändå inte vinner guldet? Det kan man ju inte veta, men det är fan inte värt det heller.