I love you more than icecream

Jag tycker fan att Martin och Sara är så jävla söta. Tittar på Martin och tänker "fan vilket kap". Sara är dum om hon inte tar sin chans.

Idag har jag jobbat, det har varit sjukt mycket att göra. Typ fredag ju för alla med "normala" arbetstider.
Efter jobb mötte jag upp Amanda och körde till Fyndbörsen för en shoppingtur. Blev mer än jag förväntat mig, 2 mascaror, 1 puder, 1 rouge, 1 glittereyeliner, 3 glittriga nagellack, 1 läppglans, 1 parfym och en liten present. Fin i sommar!
Cyklade sedan hem till mamma och fick käkat köttbullar och potatis och lingon. Yummie! Råkade ta en välbehövlig tupplur på soffan, bara sådär 10 minuter, men ända sedan jag vaknade har jag kännt mig så irriterad. Det kliar liksom i hela kroppen och jag känner inte för att prata med någon samtidigt som jag känner för att ha alla mina nära och kära runt mig. Känner mig typ stressad och uttråkad och jag vet inte. Jobbig känsla iaf.

Idag är dock dagen då förkylningen brutit ut på riktigt. Nyst massa och snörvlat och hostat. *morrar* Trodde jag skulle slippa mer sånt men icke. Vilade ändå från motion i 11 dagar. Well well. Man får låta kroppen bestämma. Man lyckas ändå inte övervinna den. Tråkigt bara att jag sväller bara av att titta på något onyttigt. Blöö..

Tittade även på Greys Anatomy ikväll. Satt och gapstirrade under slutorden. Det kunde lika bra varit jag som sa det. Men jag fick bekräftelse. Vissa får lära sig den hårda vägen. Det får man kanske leva med livet ut...





Kommentarer
Postat av: annette

vad sa dom då ??? nyfiken

2011-06-02 @ 06:48:04
Postat av: ann

Det är precis så livet är Sally. Ibland är det upp, ibland är det ner och ibland är det "bara". Du kommer att känna så hela livet oavsett hur du lever, hur mycket pengar du har, om du lever ensam eller tillsammans med nån. Men om man bara accepterar att livet är så och inte börjar leta fel så är det mycket lättare att leva. Rolle och jag har haft skilda sovrum i en vecka,(inte för att vi vill ha det så men eventuella omständigheter gjorde att det blev så). I går kväll när jag lagt mig kände jag för första gången på väldigt länge att jag faktiskt saknade honom (fast att han låg bara i ett annat rum). Det var en sån skön känsla och jag blev så glad. Jag gick in till honom och frågade om han inte kunde komma och sova hos mig, vilket han gjorde. I dag eller i morgon kommer vi att återställa vårt sovrum igen eftersom det troligtvis inte blir nåt med omständigheterna. Kram på dig

2011-06-02 @ 08:26:05

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0