Din mamma borde lärt dig lite granna, tönt

Dag 1 : Massor att göra. Vi körde ganska bra lagarbete. Jag tog hårda tag och jag gilla det. Fattades lite saker men vi fick göra det bästa utav situationen. Låg några minuter efter men inget väsentligt. Det är bara till att köra, fast att det stundvis känns motigt. Man får vända det till det positiva. Sålänge man kan ta och ge positiv energi finns det hopp.

Dag 2 : Ovanligt pigg, energi till att förändra, kämpa, arbetsglädje. Hurray!!

Dag 3: Bara jag öppnade dörren kände jag den irriterande stämningen. Det var slit och släng och släp, tomma ord och hårda röster - när det var röster överhuvudtaget. Fick gjort mycket och jag kände hur trycket lättades lite. Till det blev uppenbart att stämningen skulle tvingas tillbaks till hur det var, bara med någons närvaro. Det kröp i min kropp i många lägen. Jag valde att vara kall. Ledsen men, jag tänker aldrig anpassa mig efter dig. Timmarna gick fortare än fortast och stämningen blev lättare och lättare, det var lagbyte och det nya laget funkade bättre. Kunde andas ut och lägga dagen bakom mig.

Dag 4: Kvällen innan fick jag veta något positivt men direkt denna morgonen blev genast allt ännu mer positivt. The best ones, totally! :) Allt gick väldigt fort och smidigt, inga större konstigheter. Det tackar vi för :)

Dag 5: Självförvållat kämpigt, för övrigt en helt vanlig dag. Om man får önska så hade där funnits ett par saker att önska, men inget värt att lägga energi på. I do what I do, and I do it good. Just enough.

Dag 6: Tråkigt. Bara så...

Dag 7: Jag gillar att få ta ansvar och få visa vad jag kan. En bra dag.

Dag 8: En flummig och härlig dag. Ibland är det även skönt att bara få vara.

Dag 9: Det är människor i min omgivning som gör mig glad, vissa mer än andra. Jag gillar vissa. Det blir vad man gör det till. Jag gör det. För övrigt börjar det kännas nu. Något lockar men jag känner ändå att jag borde få unna mig. UTAN att få dåligt samvete. Men jag tänker ju alltid "jag kunde juu..."

Dag 10:  Det började segt, var lite sådär kramgo och trött. Tills något hände! Ett erbjudande peppade upp det hela - jag hade något att se fram emot. Shoo-hoo bara bita i det sura äpplet ett tag sen skulle det bli action!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0